• sv
  • fi
  • en

HANGÖ GENOM TIDERNA

Staden grundas
Hangö har en dramatisk historia som är nära förknippad med sjöfart. Som hamnplats nämns Hangöudd första gången i slutet av 1200-talet.

Från och med 1400-talet användes “Gäddtarmen”, sundet mellan två öar utanför den sydligaste spetsen, som rastplats för sjöfarare, som i väntan på förligare vindar ristade in sina namn och vapen i klipporna.
Hangö hamn togs i bruk då järnvägen till Hangö blev färdig 1873. År 1874 grundades Hangö stad.

Citat ur stadens “nådiga fundationsbrev 1874″:

“Vi Aleksander den Andre, med Guds Nåde, Kejsare och Självhärskare över hela Ryssland, Tsar av Polen, Storfurste till Finland etc. etc. etc. göre veterligt: att Vi, på ekonomie Departementets i Vår Senat för Finland underdåniga framställning och med avseende jämväl å Generalguvernörens över landet tillstyrkan, funnit gott i Nåder anbefalla att en sjö- och stapelstad, som kommer att benämnas Hangö, skall anläggas å det såkallade Hangölandet…”
(Källa: Birgitta Ekström, Hangö- Årtalen berättar)

Tips! Se historiska tv-inslag från Hangö!

 

Badhusparken
Kring sekelskiftet 1900 byggdes Badhusparkens villaområde. En badort hade fötts. Villorna representerar en dekorativ träarkitektur och de ritades av välkända arkitekter. Badanstalten fick stora skador under fortsättningskriget och revs efter kriget.

Krigshistoria
Hangöudd har ett strategiskt viktigt läge och har därför varit skådeplats för många krig. Redan på 1600-talet uppbars tull längst ute på udden och även en liten skans byggdes. Svenskarna började bygga fästningar på udden vid slutet av 1700-talet, då tre holmar utanför Hangö befästes. På 1810-talet tog ryssarna över och fästningarna på Hangöudd utgjorde en del av Peter den Stores marina försvarsanläggningar. Hangöudd utarrenderades som en flottbas till Sovjetunionen efter vinterkriget. Frontlinjen gick i Lappvik då fortsättningskriget började och blodiga strider fördes på öarna runt om udden. I början av december 1941 återerövrades Hangö och de evakuerade Hangöborna kunde återvända för att bygga upp staden som hade drabbats hårt under kriget.

Industrin, hamnen och turismen kom att fungera som stöttepelare för stadens utveckling, och är än idag Hangös viktigaste näringsgrenar.

Emigration
Kring sekelskiftet 1900 emigrerade ca 400 000 finländare, av dem ca 250 000 via Hangö, till Amerika, Kanada och Australien för att söka sin lycka. De reste med ångbåtar lastade med smör, som var en viktig dåtida exportvara, till England och fortsatte därifrån till en ny kontinent. Udden bevakas fortfarande av “Hangös öga”, Russarö fyr, vars blinkande ljus ofta utgjorde en sista hälsning från fosterlandet.

Citat ur Zacharias Topelius dikt “Hangös öga”:

“Jag är ej himlens stjärna, jag är en nattlig fyr;
på Hangös berg är jag det torn, det höga,
som leder seglarns kosa, när dagens strimma flyr
och klippor lura, dem han vet så föga.
Jag vänder om min lykta, än mörk, än åter ljus;
var sjöman ser min flamma i havets vilda brus
och säger lugnad: “Det är Hangös öga.”

Närmare information:
Västerut från Hangö – Hangö som avfärdsort för emigranter